Ljungbyortens Biodlareförening

FÖRENINGENS HISTORIA

Ljungbyortens  biodlareförening bildades den 4 augusti 1930. Redan långt tidigare hade det emellertid funnits en biodlareförening i Ljungby. En sådan startades redan år 1916 p.gr.a. den svåra livmedelssituationen under andra världskriget. Organiserade biodlare kunde då erhålla extra sockertilldelning för vinterfodring av bina. Om man skaffade sig många små bisamhällen, kunde man få s.k. bisocker över även till hushållet. Efter krigets slut ebbade verksamheten i denna första biodlareförening ut, och föreningen dog bort.

Gunnar Ericsson, en av biodlingens förgrundsgestalter i våra trakter, skriver i en artikel så här: ”De, som verkligen satte fart på och moderniserade biskötseln i Ljungbytrakten, var bröderna Thorvald och Bertil Jansson samt Uno Nilsson. Genom deras entusiasm skapades förutsättning för en livskraftig och stabil biodlareförening. Med sin motorcykel och med Uno Nilsson på bönpallen körde Thorvald Jansson omkring i bygden för att värva medlemmar. Den 4 augusti 1930 var  tiden mogen för att återuppväcka Ljungbyortens biodlareförening. Denna dag samlades ett antal intresserade biodlare till möte i Ljungby under ordförandeskap av Uno Nilsson och med Thorvald Jansson som sekreterare. Redaktör Alexander Lundgren, Huddinge, och länsbiskötare Haggren, Ryssby, medverkade med råd och föredrag. Redan mötesdagen inskrevs 18 medlemmar i den nybildade föreningen, så man kan gott påstå att starten blev lyckosam. Den första styrelsen fick följande sammansättning: Viktor Carlsson, ordf. , Manfred Svensson, kassör, Uno Nilsson, sekreterare, samt Thorvald Jansson och Ture Värnheim.”

Medlemsantalet ökade ständigt, och 1932 hade man 54 medlemmar. Antalet medlemmar höll sig kring 50 i flera år men 1945 ökade antalet till 64. Efter andra världskriget  minskade medlemsantalet. 1966 och 1967 hade föreningen bara 28 medlemmar. I slutet på 70-talet blev det åter fart på biodlingen. Man kan anta, att det, förutom föreningens intensivare arbete, också berodde på en allmännare förståelse för biodlingens betydelse i naturen och dess inverkan på pollinering av växterna i trädgårdsskötseln. År 1979 var man åter uppe i 64 medlemmar. Återigen sjönk medlemsantalet, så att 2005 var man nere i 32 medlemmar, och då var detta ändå efter sammanslagning med Ryssbyortens biodlarförening och medlemmar från Lidhult. De senaste åren har intresset åter ökat, så nu år 2011 är vi över 50 medlemmar.

Under årens lopp har föreningen anlitat många kunskapsförmedlare vid sina möten. Under 1930- och 1940-talet var fabrikör Gustav Melin från Markaryd en av de mest anlitade. Andra kända är Alexander Lundgren, Fridolf Arvidsson, Torsten Haggren, Carl Ander, Hans Sahlin, Preben Christensen m.fl. Inte att förglömma Lars Sjökvist som ofta kom på medlemsmöten och pratade om bisjukdomar. Även egna föreningsmedlemmar har bidragit med föreläsningar. Dessutom har de intensiva och ingående diskussionerna vid föreningsmötena om biskötselns olika metoder och aspekter i hög grad bidragit till medlemmarnas ökade kunskaper i dessa frågor.

Med hjälp av egen och grundskolans materiel kunde Malte Markheden på 60- och början av 70-talet ofta visa film och diabilder om binas liv, om biväxter m.m. I början av 1960-talet startade man regelrätta cirkelstudier i biskötsel i samarbete med olika studieförbund, ABF resp. Vuxenskolan, men de kunde också hållas ute i hemmen. Som studieledare har Gunnar Eriksson, Herman Ljungberg, Göte Tuvegård, Kaj Sjöstrand och Lennart Lilja utfört ett beaktansvärt arbete. Slöjdcirklar har också förekommit, där man bl.a. tillverkat parningskupor för drottningodling. Åren 1980-1987 var det livaktig verksamhet på föreningsbigården i Jonsboda. Man har också gjort studieresor till olika bigårdar, avelsanläggningar samt till parningsstationerna på Hasslö och Hallands Väderö m.fl. för att inhämta kunskap.

För att få en bättre bistam började föreningsmedlemmar med drottningodling. Pionjär var Gunnar Ericsson, som startade redan på 1950-talet. En särskild drottningodlingskommitté bildades 1979. Ansvarig var Kaj Sjöstrand. I årsmötesprotokoll för 1984 står att läsa att det odlats fram inte mindre än 202 gula drottningar i föreningsbigården i Jonsboda. Detta resulterade till att  de flesta  medlemmarna övergick till gula bin med mindre svärmning och därmed fick större skördar. I mitten av 1980-talet började medlemmarna gå över till birasen buckfast. Om buckfast står att läsa att de är svärmtröga, kakfasta, dragvilliga och duktiga på att städa. Buckfast är idag den biras som brukas mest i medlemmarnas bigårdar. Genom att köpa avelsmaterial försöker många biodlare sig på att odla drottningar.

Att här nämna alla medlemmar i föreningen, som utfört och fortfarande utför ett idogt arbete för att föra biodlingen vidare till kommande generationer, är inte möjligt. Värt att notera är att kvinnorna börjat intressera sig för biodling. Inom SBR har bildats ett kvinnligt nätverk. Det finns dock några namn som bör nämnas i föreningens historik:

Föreningens ordförande har under de gångna åren varit:

Viktor Carlsson 1930-1938

John Nilsson 1939-1941

Gunnar Johansson 1942-1963

Malte Markheden 1964-1975

Kurt Sjöstrand 1976-1980

Harry Engman 1981-1984

Kaj Sjöstrand 1985-1999

Eva Svensson 2000-2009

Karin Persson 2010-

För förtjänstfullt arbete inom föreningen och för svensk biodling har följande utmärkelser förekommit:

SBR:s silvermedalj: Karl Bengtsson 1950, Thorvald Jansson 1955,

Uno Nilsson 1955

SBR:s silvernål: Kaj Sjöstrand 1980

SBR:s guldnål: Gunnar Eriksson 1971, Malte Markheden 1976,

Kaj Sjöstrand 1996

Patriotiska sällskapets silvermedalj: Anders Berg 2004

Hedersordförande blev Viktor Carlsson 1938

Till hedersmedlemmar utsågs Karl Bengtsson 1960, Manfred Andersson 1967 Uno Nilsson 1976

Många föreningsmedlemmar har deltagit i Länsförbundets bästa honung, där Dan Rodin belade en hedrande andraplats 1995.

Då biodlarföreningen startade var bibostaden vanligtvis en halmkupa. En mycket skicklig halmkupebindare var föreningsmedlemmen Carl Bengtsson. Efterhand gick man över till ramkupor av olika slag såsom trågkupor, uppstaplingskupor och paviljonger. En medlem som anammat paviljongen som bibostad är Anders Berg.

De nuvarande jordbruksmetoderna har eliminerat forna dagars blomsterängar, vilka förr gav goda honungsskördar. Granplanteringarna har utraderat ljungfälten och blåbärsskogarna, men efter stormen Gudrun 2005 har vildhallonen gett stora skördar. År 2010 blev det rekordskörd i våra trakter, då det soliga och varma vädret dessutom gynnade vitklövern. Bottenrekord när det gäller honungsskörd måste ha varit 1961, då man endast fick 1,1 kg honung i medeltal /samhälle!

Källa till ovanstående bl.a.

Malte Markhedens skrift Ljungbyortens Biodlareförening 50 år 1930-1980 samt skriften Ljungbyortens Biodlarförening 75 år 1930-2005